Självkontroll
Tack för dina råd! Jag är tveksam just av den anledningen att det kanske blir för mycket dygnet-runt-stress, samtidigt har jobbet himla mycket press när man är där. Och så är jag sugen på att spara pengar för att kunna resa och leva lite bättre, spara ihop en budget under ett år för att ha under studietiden så jag slipper snåla så mycket. Samtidigt vill ju hjärtat skriva! Åh, svårt detdär! Men samtidigt ganska angenäma problem! Stora kramar!
sv: Jo, de ser tankar, depression mm som symptom på att man har en låg vikt och ett onormalt ätbetéende och tar man bort det så försvinner alla andra problem också. För många är det bog så att träningen och bantningen bara gick över styr och då löser det sig när man kommer tillbaka till sunda vanor, men för mig var det inte riktigt så. Anorexin blev min strategi till att överleva det svåra i vardagen och vardagen finns ju fortfarande kvar även om anorexin försvinner.
Jag vet inte hur det kommer att se ut efter jul och nyår. Har fått ledigt från mando tidigare och då har det alltid gått åt fel håll. Planen är i alla fall att jag ska friskskrivas innan mars nästa år då det gått två år i behandling. Kanske blir det bara samtal där igen. Meningen är ju att mando ska fasas ut. Vet att jag ska vara där på 3/4 måltider när jag kommer tillbaka, men sen får vi se. Det beror ju som sagt på hur det gått. Har det gått bra så blir jag friskskriven och har det gåt sämre så kommer jag antagligen att skriva ut mig själv. Efter 2 år i behandling så avbryts ändå allt om man inte blivit frisk. Då anser de på mando att de gjort vad de kunnat och att man inte är mogen för att lämna sjukdomen bakom sig.
sv: Nej, men de hävdar att mycket att tankarna och ångesten försvinner när kroppen inte längre är under svält och man får tillbaka ett normalt ätbetéende. Tror att det kan ligga lite i det. Typ när vikten är sundare så blir tankarna sundare, men jag tror inte att man blir frisk enbart på det. Visserligen kör de med KBT också..
Mamma och pappa tycker typ att jag ska börja gå och prata på Ankaret (vuxenpsyk) igen, men själv känner jag mig bara trött på alla psykologer. Har ändå gått på bups öppenvård och mellanvård samt legat inne på slutenvården. Sen har jag gått och pratat med en kurator på vuxenpsyk och så mando på det och ingen har egentligen hjälpt mig. De gör bara en massa tester och försöker sätta olika diagnoser på mig. De påbörjar liksom aldrig någon behandling så jag har tappat förtroendet för svensk psykiatri. Vet inte hur många gånger jag gått igenom samma utredningar, svarat på samma frågor och fått samma resultat. Just nu hjälper det bättre att klara sig själv (och det är vad jag gjort). Får även mycket stöd från min lärare. Hon hjälper mig att komma ifrån det som var problemet från början som att jag bla har alldeles för höga krav på mig själv.
sv: Ja, en typisk skolväska och faktiskt ingen form av skyddsutrustning
sv: tack :)
Ja det är väl den där välkända inför-ledighet-tröttheten kombinerat med en smula vinterdepp för de flesta! Jag brukar inte vara så trött om vintrarna dock, snarare framåt våren när det blir ljusare ute! Men jag får helt enkelt vara glad att jag inte behöver göra ett smack fram tills tionde januari! Stora kramar!
Nu är de frågestund på min blogg, ställ en fråga och bli länkad:)
http://domkallarmighannes.blogspot.com/2011/01/fragestund.html
Haha ja en av dem är faktiskt pojkvännen! Han är inte så sugen att synas så mycket på nätet så därför får han aldrig vara med på bild eller namn, försöker inte gömma honom hehe! Men det är den långhårige av dem! Stora kramar!
Haha men då är ni tysta ;)
sv: Ja, jag hoppas det :)
TACK Lena, svarade dig på min blogg!
Tack så himla himla mycket! Jag är glad att jag kan se tillbaks på året och verkligen vara stolt över vad jag ästadkommit. Ofta inbillar jag mig att det var för att jagi nte varit tillräckligt sjuk jag blivit så bra, eller för att jag var tvungen att äta upp mig, eller kanske för att jag haft sånt stöd från familj och vänner. Men det är ju bara jag själv som jar gjort det, ändrat min inställning, med hjälp javisst och med bra förutsättningar, men ändå. Det är en himla häftig känsla! Stor kram!
Himla bra hotell måste jag säga :-)
Hej Lena,
Undrar om det går att mejla dig på privat mail? Eller det är inte jag, utan min pappa som skulle vilja komma i kontakt med dig:)
Kram Fia
Ps. svarade på din kommentar på min blogg som vanligt
Ja herregud, ibland undrar jag om inte mina föräldrar har haft det bra mycket jobbigare än jag - jag har ju ändå hela tiden haft valet att styra mig själv åt det ena eller andra hållet, de har alltid fått stå vid sidan om och se på. För att inte tala om allt som hör till ätstörningen, bråken, hemligheterna, skuldkänslorna. All cred i världen till de föräldrar som orkar och följer sina barn igenom det här, för det är verkligen ingen walk in the park. Kramar!
sv: haha skolan ligger 3 timmar härifrån så ja, det är ju en bit.. så förberedd skulle jag aldrig orka va ;)
sv: och det "knäppa" är att det verkar som om mer än hälften av hennes låtar är ämnade för mig :)
sv: nej verkligen inte, jag ska plugga på distans :) var där igår för intro o upprop o massa info bara :)
sv: heej!
det måste vara jobbigt att vara anhörig till en med ätstörningar, och jag tycker att det är fint att du bryr dig så mycket om din dotter och läser runt för att lära dig mer.
jaa jag vet själv att jag inte vill bli frisk till 100 procent och det är jag så förbannad på mig själv över.
Det är ju inte det att jag inte vill bli frisk, men det är så "tryggt" det jag gjort så länge, min ända vän typ, så det är därför jag klamrar mig kvar lite.
men JAG, det friska jag vill bli 100 procent frisk! men sen har vi den andra sidan som också finns i mig tyvärr som drar mig åt de motsatta hållet...
jaa jag ska börja i dagvård som man 'är i mellan 9 och 15 varje dag en vecka sen är man hemma två och sen är man där en vecka igen.
kram och tack för din kommentar!
Kramar <3
jag ska ge de jag skrivit till dem!
jag måste våga nu bara. kram
jaa jag hoppas att dom kan förstå mig lite nu, hur jag känner och tänker...
det är det jag inte vet, jag vet inte hur dom ska kunna hjälpa mig faktiskt :/
kram
sv: jag får ju hjälp utav "proffs" med men jag verkar vara så jävla trög i huvet:/
kram
välj din favorit?
1? 2? 3? 4?
http://pinksnow.blogg.se/2011/january/pick-your-favourite.html#comment
http://pinksnow.blogg.se
Tjilivippen!
nu är det dax att börja leva ja, de kan ju inte vara så svårt:P
kram
haha mjaa frullen var väll inte bästa men :P jag känner mig också lite på g faktiskt:O
kram
Ja det här blir en himla bra helg! Tidningen kommer inte ut förrän april, är så himla nyfiken på hur bilderna blir!
Åh P3 guld skulle jag gått på om jag inte åkt upp till huvudstaden i helgen, så himla roligt! Nu blir det bara Sanna som representerar oss båda :) Ha det bäst där och hälsa Håkan från mig! Stora kramar!
Jodå jag åt godis, tyvärr för mycket :/
kram
jag är bara så rädd för dagvården, att bli fet.
Och jag hetsar varje dag, så behöver inte hjälp att gå upp där:/
kram
Ja det var så jag kände också, jag bet ihop och gick dit, sen var det himla kul ändå! Tur att man har goa kollegor :)
Hur var P3-guld? Kramar!
jag ska följa dedär schemat, jag ska ge dagvården en chans för dehär vill jag inte leva kvar i...
kram
Ja sjutton vad bra artister det var i år! Himla avundsjuk på dig som var där! Och på Sanna som var på efterfesten haha! Fast jag hade det himla fint med pojkvännen så jag skulle inte vilja byta bort det, men det är synd att man inte kan vara på två platser samtidigt ibland! Kramar!
haha jaa de är ju typ så:P haha jaa jag älskar russin typ XD och idag ville jag ha sådär många men så vågade jag egentligen inte ta de, för har en "bestämd" mängd, men idag kände jag mig riktigt på krigsstigen och ville verkligen ta de JAG ville ha, så de blev extra med russin:P
jag tycker om att få "morsankommentarer" ;D
det går faktiskt lite lättare att våga äta när man vet att man får träna lite och att kroppen behöver mat för att orka träna, jag ska faktiskt gå och ta med en tunnbrödsmacka nu som kvällsmat, det var fan månader sen jag vågade mig på nåt sånt, förutom godis till kvällis då:P
kram
hoppas de inte går för fort bara nu :O då blir jag rädd, inte för att jag inte redan är de men:O
jag ska nog testa nåt annat nästa gång :)
kram
Tack för dina ord! Just det här med att vara ensam är allra svårast, men jag har lyckats få ett skönt lugn i kroppen för det mesta och kan verkligen slappna av, skulle aldrig trott det för ett år sen! Galet!
Jag kommer ha garantilön de första fyra månaderna, sen är det nästan enbart provision! Tror det är 12000 i månaden man får efter det om man inte säljer någonting, så man måste anstränga sig hela tiden. Å andra sidan får man verkligen lön för den möda man lägger ner när det går bra :) Så jag känner lite som så att ifall jag inte kommer upp i garantilönen efter de första månaderna så är det nog inget jobb för mig och jag får söka nytt, men jag har tänkt mig att tjäna storkovan hehe! Kramar!
sv: Som du säkert såg på facebook så var bilderna bara till för eget nöje. Var på the Studios där man bli stylad med smink och snygg i håret för att sedan bli fotograferad :)
Haha ja jag blir lite sned i trynet av sötsug tror jag! Tur att det rätar ut sig med lite socker ;) Pressbyråns bullar är magiska, synd att kaffet smakar gift men det är det värt :) Köper alltid en bulle när jag ska åka tåg, perfekt :D Kramar!
tack så mycket! kram
sv: ja, det är verkligen svårt att förstå allting och jag förstår inte hur jag ens har orkat fram till där jag är idag men det kanske är bra att man inte förstår, haha :) kram!
Min underbara Lena!!!!
du är för go, ja vi lanserar här med nu Naken Emma;) kommer ju bli rikskändis;)
tyckte du om lottaröra?elller föll det inte dig i smaken?
hoppas du haft en bra vecka min fina vän!
Kramar till dig
sv: Jag vet faktiskt inte. Tycker jag ser tjock ut nu, men kan samtidigt inte säga att jag tycker att jag var speciellt vacker förr heller. I alla fall inte i ansiktet. Kroppen jag hade förr saknar jag i alla fall fortfarande...
Jag är nog inte rädd att jag ska vakna imorgon och väga 100kg. Det är snarare så att jag redan tycker att jag är för stor och gärna skulle vilja väga mindre och då är 1hg upp en katastrof för då har jag ju blivit ännu tjockare.
Åh, vad glad jag blir!! Verkligen, det värmde ska du veta.
Någon sammanfattning av min historia finns nog inte tyvärr. I väldigt korta drag blev jag dålig i slutet av åttan och riktigt illa var det i början av nian. Gick i öppenvård HÖGST ovilligt och var en riktig tönt, när man ser tillbaka. Fixade helt enkelt inte förstående tanter som skulle göra mig tjock;) Efter ett par år släppte de taget eftersom jag inte gjorde något själv men mina föräldrar fick mig att träffa en psykolog: en gammal, gammal tant i skinnkläder som satt och stirrade på mig en timme i veckan, haha. Successivt fick jag mer ansvar eftersom de inte orkade mer och jag visste att om jag höll vikten (även om den var låg - hade dock ökat omkring 1O kg) så skulle jag få mer frihet. Så jag höll vikten men hade SUPERkontroll på allt. Exakt vad som skulle ätas en vecka framöver, när, hur osv. Nyttigheten osv. var inte så viktig utan bara kontrollen. Helst ville jag få "så mycket som möjligt för kalorierna" också.
Idag går jag tredje året på gymnasiet och de sista 1-2 åren har allt successivt blivit bättre. Enbart genom eget kämpande dock för jag har inte pratat med någon i min familj om detta på mycket länge. Ytligt såklart, men inte mer än så. De sista månaderna har jag blivit så gott som helt frisk och framför allt har jag lärt mig så OTROLIGT mycket om denna sjukdom. Det är nog all denna kunskap som gör att jag ofta ser rakt igenom en ätstörning och det kombinerat med min värsta rädsla (att de som jag tycker om ska behöva genomgå samma helvete som jag) gör nog att kommentarerna blir som de blir. Jag bryr mig väldigt, väldigt mycket om andra helt enkelt - när andra mår dåligt så påverkas jag något enormt.
Ja, nu blev det ju inte särskilt kortfattat, men ett svar fick du ju åtminstone, haha! Återigen, tack för din kommentar:) Den värmde ända in i benmärgen!
sv: Tack! :)
haha jaa jag borde nog tvätta av den jaa :P sitter med en nu just:P
jag är peppad på att ta emot hjälpen där, jag är det men jag är jättenervös men de ska man väll vara typ:P
tack :)
kram
tack så mycket :) jag är lite stolt själv haha:P
nej de var jag och en tjej till som var nya idag:P det var vissa som var på sin sista vecka lixom.
jaa nu är de bara att köra på jaa:P
kram
tusen tack fina lena du är allltid lika underbar och snäll!
Kramar
jag ska försöka, imorgon ska jag göra allt för att äta upp! hihi tack Lena :) kram
hihih tack:) det börjar bli hemskt jobbigt men de blir nog bättre :P
kram
tack :) nej nu ska jag vara hemma två veckor och sen tillbaka i en vecka och sen hemma två och så vidare :P
kram
det är assvårt verkligen, allt görs ju om i hjärnan.. :/
jag har läst den boken flera gånger faktiskt :)
kram
sv: Jo kanske. eller jag ville bränna fett och bli mer vältränad. Sen blev det ju inte riktigt så
du har precis rätt. jag har ett sjukt sätt att se på mat och träning. Du har nog också rätt i att ajg äter för lite, tränar för mycket, så det leder till att jag tillslut äter massa godis mot min vilja. Jag har haft anorexia, kom upp på normal bmi för ett årsedan ca, men det hjälper inte. Fortfarande lika sjuk i mina tankar. Jag går på ÄS-klini som ska hjälpa mig, men går segt framåt. Ibland mår jag skit bra andra dagar skit dåligt. . . jag vill absolut inte ha det så här hela livet. Försöker bli frisk, men det är så jävla svårt!
tack för att du orkar lägga ner tid på att komentera....
men jag har redan hjälp. alla i min omgivning vet om hur jag mår. jag har haft anorexia, dock på normal bmi nu. Men hjärnan är fortfarande helt knas på mig. Jag går på en äs klinik som hjälper mig med maten och psykolog som jag kan prata med. men det går upp och ner. ibland mår jag bättre o ibland skit. äter antideprisiv medicin. men kanske måste öka dosen... :(
Vad roligt att du sa just den boken, snodde med den från min pojkvän sist jag var där! Ska ta och börja med den då :D kramar!
Sant det där. Jag har tidigare, när ångesten var som värst, skrivit på min mobil "Det går alltid över." Det hjälper, faktiskt!
sv: tack :)
jaa jag vet! och nu håller jag på somtusan med att äta, det är svårt men jag ska bannemig klara det!
jag vet, tack! kram
sv: jo, det har jag verkligen fått och det här väll såhär det brukar se ut för mig, upp och ner och upp och ner.. lixsom problemen finns ju fortfarande kvar eftersom jag aldrig fått nån riktig hjälp utan jag får mer "akut" hjälp när det verkligen behövs.. bara för att rädda kroppen då. och ja, känns som jag tar mig upp, faller, tar mig upp och faller igen men frågan är väll hur många ggr jag orkar det, min kropp tar ju styrk varje gång fysiskt.. och mamma o pappa, mår väll rätt hemskt över detta nu också. sorligaste är väll att hjälpen dom har att erbjuda här där jag bor är att bli inlåst på ett rum på psyket och sen bli förvarad där.... utan nån mer hjälp. fast det kallar dom visst hjälp.. hm. kram! :)
haha jaa de blir så, då har jag mycket att säga när jag mår bra, då orkar jag göra mer saker och då har jag ju automatiskt mer att berätta:D
jag vill inte skriva när jag mår dåligt för jag vill dels inte påverka andra negativt och så vill jag inte läsa själv sen mer hur dålig jag varit:P
joo den var superlätt att laga faktiskt, jag ska lägga upp receptet:)
jag försöker med schemat massor, och jaa de går nog lättare när jag är glad:P
kramar
Ja jag tror att man behöver byta perspektiv, mycket av det här med att läsa ätstörda bloggar tror jag är ett sätt att vara kvar i det sjuka, trygga. Det var jag som blev av med mina läsare tror jag allt hehe! Kändes lite som att många satt och väntade lite på bakslaget, att "vänta bara tills du går upp i vikt, då kommer du inte må sådär bra". Det ligger ju någon slags blandning av avund och skadeglädje i det där med att se någon annan gå upp i vikt, sen när man väl har blivit normalviktig är man inte så speciell längre. Tragiskt men sant!
Men jag är så himla glad för de läsarna som stannade kvar, så på hela taget så ger iallafall mitt bloggande mig väldigt mycket positivt :) KRamkram!
sv: haha, givetvis! Jag har alla siffror i huvudet.
Redigt bra tips, förresten :)
Hej fin blogg ;D
vad ska du göra idag ♥
sv: jo jag har haft flera olika behandlare och jag har legat på flera olika avdelningar, gått på dagvård osv. Har testat det mesta som finns här i kommunen. Men åker till kalmar nästa vecka för dagvård tror jag, om jag nu pallar. Så får vi väll se hur det blir... Känner mej inte riktigt redo för att ens ta emot hjälp, vill inte. Men annars blir jag tvångsinlagd... Kram!
sv: jo du har rätt. vi får hoppas det blir bra tillslut hur jag än gör med allt, vilken väg jag än väljer att gå för att ta mig framåt.. kram!
sv: kanske är det skol-lovs-depp, men ja tror inte det. Just nu vill jag nämligen inget hellre än att få njuta av lovet då jag har varit och fortfarande är väldigt stressad.
Jo, jag bestämmer faktiskt när jag ska plugga, men ofta blir det att jag tänker "nu ska jag bara plugga fram till lunch och till dess ska jag ha hunnit med så här mycket". Problemet är bara att jag aldrig hinner det jag tänkt och tillslut har jag suttit där hela dagen ändå... Har i alla fall lovat min lärare att inte plugga hela lovet. Hon vill att jag planerar in livskalité och gärna på dagarna då det är ljust ute.
Jag vet faktiskt inte vad glaskubs-tillståndet kommer ifrån och det skrämmer mig. Antagligen är det psykiskt, men det känns så väldigt fysiskt. Som att jag verkligen inte får någon luft, världen gungar och jag kommer att svimma när som helst.. Ett annat sätt att känna ångest på kanske(?)
Hehe näe det är väl sant iofs! Kunde önskat att de ville vänta tills helgen iallafall, eller änu bättre kommit medan jag var arbetslös! Tack så mycket! Kramar!
sv: Jag uteslöt chokladen med flit. Dels för att mörk choklad är godast, dels för att jag är känslig mot laktos som finns i choklad och dels för att choklad bara är gott när den legat i kylen :D
haha jaa de kanske var ödet att jag inte fick jobbet då:P
jag har också gjort salladen flera gånger nu:) även med knaperstekt bacon i och med majs:P
hihi kram
sv: Ja, det är vikten. Kan faktiskt acceptera den vikt jag ligger på nu för första gången någonsin MEN den är ca 2kg för låg :( Måste alltså lita på att kroppen vet vad den håller på med och att den lägger sig där den vill om jag släpper kontrollen. Problemet är att jag inte vågar lita på kroppen och därmed släppa kontrollen. Vill inte gå upp mer "/
Har ju släppt kontrollen och legat stabilt på målvikten förut, men jag mådde inte bra av det då jag hatade spegelbilden jag såg..
Lena jag vet jag vet och jag behöver få höra det! men om man skulle ta lättare på det skulle man inte vara här nu man skulle vara frisk för länge sedan..men tyärr är det inte så lätt. jag blir bättre och bättre men det är skit svårt.
tack för din pepp och raka kommentar! jag älskar att du är så fruktansvärt engagerad och mån om mig det värmer så, Lena du är en klippa!!!!!Kram
Jag tror också det är så, att vi med ätstörningar har större svängningar i måendet än de som inte har det. Eller så har vi svårare än andra att hantera våra känslor på ett sätt som inte är destruktivt, jag vet inte ritkigt. Kan bara svara för mig själv men jag har alltid haft väldiga svängningar i humöret som jag kämpat väldigt hårt för att trycka tillbaka, för jag har alltid trott att jag varit en ganska känslokall person. Det var först när min psykolog sa att jag tvärtom verkade känna väldigt mycket som jag insåg att jag faktiskt är ganska känslig. Det var en väldig tankeställare och nu försöker jag alltid känna efter och ge utlopp för vad som än kommer, det är ganska häftigt att inse att man inte alls är den person man trott sig vara :) Stor kram!
sv: eftersom jag inte ville leva då så var det den bästa utvägen kändes det som.. och tack för dina fina ord! vad glad jag blir :) kramiiiis
sv: Ja, jag vet inte vad jag vill egentligen, men jag vet att de syns även om jag försöker ändra inställning och tänka att jag är fin då också. Har ju legat på min målvikt och då hatade jag min kropp vilket är anledningen till att jag inte ligger kvar på den vikten. Har bilder på mig från när jag väger 2-4 kg mer och får panik bara jag ser dem. Såg även klipp från filmen vi spelar in där jag väger mer och jag såg större ut än jag minns :(
Vill inte känna så. Ska ju vara frisk nu, men det är så svårt...
Hur går det förresten för din dotter? Hoppas att hon mår bra!
sv: Jadu, jag levde livet med kompisar o gjorde precis allt jag ville :) Det var helt enkelt bara såå bra o en toppen sommar! KRAM
Tack min underbara vän<3
Haha, det gick faktiskt hyfsat bra ändå, så du behöver inte känna skuld;)
Tack så mycket! :)
Ja såklart! Skulle uppskatta om du hänvisar till mig bara :)
Jag jag älskar att hjälpa till och nu när jag inte får röa mig så mycket så passar det perfekt med en sån stillsamaktivitet :D sen blir man så glad när man hjälper någon och den förstår :D
Åå desperate housewifes älskar jag, men har inte sett säsong 6 än så vill se den innan sjunde säsongen haha :D
Ha en fin dag
Kramar
sv: du hade varit välkommen :)
Jag vet faktiskt inte. Vi kommer att få den på dvd, men eftersom det är ett skolprojekt så kommer den nog inte att visas offentligt någon mer gång tyvärr "/
Haha skojar du med mig? lysmelk är ju det absolut godaste som finns :D ingen choklad slår den hihi :) vilken choklad gillar du mest då? :) och du har så rätt, vad skulle man göra utan choklad? :) massa kramar
