Ett steg framåt och två steg tillbaka
sv: Hmm... svårt att säga. Det var nog inte bara vad hon sa utan att hon såg mig. För henne var jag ingen anorektiker, ingen dotter, ingen syster, ingen vän, ingen toppelev eller någon tjej med en svår psykisk sjukdom. Hon såg liksom Emelie bakom allt det andra och hon förstod vad jag behövde hjälp med. Vi började prata självkänsla, att man är något även om man inte har mvg i alla ämnen eller är pinnsmal. Hon lyssnar och kommer med råd. Hon skickar mig inte till någon annan, hon gör inga långa utredningar kring vilka psykiska störningar jag kanske lider av, hon blir inte arg när det blir fel och ber mig inte att skärpa mig om det är någon dag som känns tyngre. Hon gjorde och gör helt enkelt det som alla psykologer jag träffat borde ha gjort. Min kontaktperson på bup bad till och med om en kopia på det material jag och min lärare jobbade tillsammans med för att jag skulle må bättre.
Sen känns det hoppfullt att någon som inte alls har det som uppgift kan engagera sig så mycket i lilla mig utan att jag behövt prestera eller bevisa att jag är duglig på något sätt.
sv: Oj, missade visst att du hade en till fråga. Dessvärre har jag nog inget bra svar på den. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle hantera ytterligare en svacka. Det krävdes rätt mycket för att jag skulle må så dåligt att jag gjorde upprepade självmordsförsök, men jag vet inte. Ibland händer det småsaker som än idag kan få mig att planera hur jag ska ta mitt liv, eller lyckas svälta mig till en sticka, men av någon anledning gör jag det ändå inte. Oftast kommer alla mörka tankar på kvällen när jag ska sova. Jag kan ligga och planera over and over again hur jag ska göra och allt sånt där och sen tänker jag alltid att jag gör det imorgon, men när jag vaknar dagen efter mår jag oftast mycket bättre. Självmordstankarna är alltid borta, men svälttankarna kan sitta i och påverka hela min dag. Dock äter jag ändå, men tankarna kan vara mycket hårdare och jag väljer noga vad jag äter och så där.
Hoppas du förstod, det är svårt att förklara ;)
Ps! anledningen till att jag publicerar mina kommentarer i det här inlägget är för att det bara blir error när jag försöker publicera dem i det översta inlägget.
"misslyckanden" eller motgångar är det som gör att man tillslut klarar gå hela vägen!
